Lilla älskade mormor. Tänk att det är hela 4 år sedan din kropp inte orkade mer. Saknaden växer mer och mer för varje dag. Men ändå vet jag att jag är en dag närmare att få träffa dig. Hade jag bara en önskan så hade jag önskat att du kom tillbaka, frisk och glad som man kommer ihåg dig. Alltid ha någonting på gång. Att alltid känna sig välkommen om klockan så va mitt i natten. Din dörr stog alltid öppen och innanför dörren stod alltid du med öppna välkomnande varma armar. Nu är det snart jul, den värsta och bästa helgen på året. Det värsta med den är att du inte finns kvar, vilket gör det väldigt jobbigt. Det bästa är för att man vet att du mår bra nu. Att du inte behöver lida mer. Dagen då du gick bort så trodde jag inte på mamma. Jag trodde hon skojade med mig. Alla va så nere men jag kämpade för att hålla styrkan uppe. Jag visste att du fanns någonstans att du inte alls hade lämnat oss. Du hade bara rest iväg, åkt på semester, till ett annat land. Men den dagen du skulle begravas förstod jag att allt va sant. Att du va borta. Men samtidigt, fortfarande nu 4 år senare, tror jag inte på det. Jag vill åka till ett land långt bort och se att du går där på en gata och mår bra och lider inte, att du är lika frisk som innan. Men jag vågar aldrig hoppas mer än ett tag. Anita Johansson, du är den mest saknade personen på jorden! Du betyder mest för mig, du va den viktigaste personen i mitt liv. Men när du försvann bara så där, utan att jag fick säga hej då, så tog du med dig allting. Jag hade behövt dig nu! Och i framtiden. Du va för ung för att gå bort. Vill bara säga att jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Och älskar dig mer än allting annat på jorden. / Din första dotterdotter Alexandra.

För att hedra min mormor Anita, min mamma Annika och min pappa Anders så ska jag göra en tatuering med bokstaven A och liljekonvaller som va min mormor älsklingsblomma.